Givetvis är det en väldig skillnad mellan att vara enhundsägare och flerhundsägare. Har man flera måste man dela på gracerna. Avundsjuka är något som hundar verkligen kan lida av. Man får gå försiktigt fram så att inte någon känner sig förbigången. Våra fem hundar lever som sällskapshundar i vårt hem, så vi har dem ju runt oss hela tiden och att det handlar om fem individer med olika personlighet upplever vi verkligen, men personligt på samma sätt som när vi bara hade en blir det ju inte.

Vi hade Dolly (Josal Dolly Mixture) som enda hund i nästan fem år och det var en helt annorlunda tid. Vi har alltid haft flera hundar åt gången, men att för en tid få uppleva hur nära man kan komma hundar när man bara har en var en annorlunda och underbar upplevelse. Dolly deltog i det mesta vi gjorde – alltid i händelsernas centrum.

Hon renoverade hus ( låg gärna under maskinsågen och njöt av oväsendet), hjälpte mer än gärna till med trädgårdsarbetet, gillade att man dammsög runt henne med mera. När spisen skulle sotas låg hon mellan sotarens ben när han jobbade. Undrar om han tyckte det var så kul egentligen. När vi fick besök bar Dolly fram alla sina leksaker och gamla ben och la framför fötterna på besökaren. Hon ville att alla skulle se hur fina saker hon hade.

Dolly i väntans tider

Dolly och jag jobbade ihop några år, men så småningom ledsnade hon och sa upp sig. När jag en morgon sa det vanliga att " nu är det dags att åka till jobbet", så kröp hon under sängen och gömde sig. Ett tag tvingades hon att följa med men till sist gick det upp för mig att hon verkligen hade slutat som kontorist. Hon fick stanna hemma som hon ville, men det innebar en jobbig tid för mig. Varje rast (lunch) fick jag köra hem för att rasta henne. Vi tyckte lite synd om Dolly som fick vara ensam så mycket (frivilligt val) så en hundkompis vore nog inte så dumt. Sagt och gjort – skrev till Jo Harris, Dollys uppfödare, som varnade lite för att skaffa "främmande" hund. Dandiesar kunde bli väldigt svartsjuka om det ville sig illa och om så blev fallet skulle man sitta där med två hundar som inte tålde varandra. Bättre då, tyckte Jo, att låta Dolly få valpar och behålla en valp ur kullen. Jag minns som igår hur tveksam jag var då hundar på samma sätt som vi kvinnor ju ofta förändras när dom blir mödrar. Det var en kompis Dolly behövde så valpar blev det. Ur den kullen behöll vi Märta (Wimlett´s Sabrina).

Märta (t.v) med Dolly

Visst var det mycket som blev annorlunda.....

Leksakerna till exempel, ville Dolly ha för sig själv och det förstod inte Märta, så det var säkrast att plocka bort dem och så var det med mycket. De älskade varandra och hade enormt roligt ihop, men kunde bråka om vems pinnen var som hittades i trädgården. Allt var ju givetvis Dollys så länge som hon kände för det, men som alla hundungdomar så ville Märta testa rangordningen då och då.

Nya ungdomar har tillkommit sedan dess och nya tester har genomförts. Att rangordningen nu är fastställd är ingen garanti för fortsatt fred. Vem som helst kan när som helst få lust att känna lite på rangordningssystemet. Att vi tvåbeningar står högst på listan har alla förstått, så det räcker i regel med att man säger nej med barsk röst för att alla skall återgå till det normala.

"Aj, så vassa tänder valpar har"

Här följer några exempel på hur livet kan te sig i en flerhundsfamilj.

Man gosar med en i gänget i smyg = Man gosar med fem några sekunder senare. Man smyger till den enda som befinner sig i närheten en godbit = På stört har fyra till anlänt för godbitar. Man äter ett äpple och delar med sig till en = Fyra till vill smaka och bara skrutten kvar till en själv. Känner en för party mitt i natten = Fyra till känner för party och talar högljutt om detta. Känner en för att gräva upp en skalbagge ur gräsmattan = Hjälpande tassar anländer omedelbart.

(f.d skalbaggebo *s*)

  Tycker en sig höra något mystiskt som bör varnas för = Femfaldigt larm utbryter. Skall en till veterinären, så känner konstigt nog alla de andra för att hänga med.

Klockan kan de. Dom vet när det är dags för husse att komma hem från jobbet. Någon halvtimma före beräknad ankomst tror de sig höra husses bil ideligen. Studsande och glädjetjutande hundar far omkring. Vi skall nog inte gå in på hur det kan vara att vistas i samma hus som dessa fem när husse är försenad eller bortrest.

Sedan har vi då vissa varianter. Man börjar bada en = Fyra är spårlöst försvunna. Samma sak gäller när det är trimnings- eller kloklippningsdags. Man skall till landet. Bär ut en i bilen = Fyra tror att de har blivit glömda och talar om detta med all önskvärd tydlighet. Matdags = Panikdags. "Min mat först", min skål först.

Säkert har vi lite olika upplevelser av hundlivet, men kärleken till hunden den hoppas jag att vi delar.

Margreth Wall

 ©Margreth Wall 2009